Rubriken ovan är en så kallad ordlek. Jättekul! Ordlekar är ett så kallat stilistiskt verkningsmedel, ett trick som kan förfylla texter av alla de slag. Jättebra! Nedanstående utläggning är jag så kallat så kallad att ge dig, trogne läsare. Jättevarsågod!
STILISTISKA VERKNINGSMEDEL
Här är ett antal så kallade (satan vad jag upprepar denna formulering) stilistiska verkningsmedel, det vill säga olika knep att smycka språket på. Använd gärna dessa medel – men med måtta. För mycket skämmer allt. Eller hur?
Bildspråk
Något av det allra viktigaste för en skribent är att konkretisera, att åskådliggöra, att visualisera (synonymer, eller hur?). Detta för att läsaren skall få se det som sker för sin inre syn. De bilder man som skribent då vill visa upp för läsaren är tänkta att förstärka och förklara olika resonemang. Och då är det synnerligen klokt för författaren att hämta sina bilder från områden som är bekanta för de flesta, exempelvis från naturen, idrotten, trafiken, hemmet och hushållet, byggnadskonsten, kriget och människokroppen. Här är några exempel på bildspråk. Men undvik stela bilder…(sådana som använts i alla tider).
Liknelsen: En liknelse är för handen då man tar ett led och lägger in ettdera av orden ”som”, ”likt” eller ”såsom” före det led man vill likna något vid. Ex: Min älskling du är som en ros, […] Ja, som den ljuvaste musik, min älskade, du är.
Metaforen: Metaforen är en liknelse där man helt sonika struntat i konjunktionen ”som”. Ex: Nu hade rosen lämnat honom. Men det fanns gott om andra rosor i staden. Eller: Nu är det storm i riksdagen.
Allegori: En allegori är en berättelse uppbyggd av delar som alla motsvarar någon del i verkligheten. (Ett par texter som kan nämnas är Olof von Dalins Sagan om hästen eller Stiernhielms Hercules. Båda dessa är typiska allegorier.) Ex: Vårt land är som en gammal Volvo 245, som körts slut av vårdslösa ägare. Dess starka motor, stiliga kaross och rena linjer har nästan förlorats. En besiktning skulle närapå ge körförbud. Men nu har en samling goda mekaniker och sanna bilälskare tagit över. Vi skall sköta bilen noga.
Metonymi: Ordet ”metonymi” betyder ordbyte. Hur många är inte de som säger att de älskar Evert Taube, då de egentligen åsyftar hans musik? Ex: Låt oss slippa ett nytt Sachsenhausen! Eller: Rosenbad har fått allt om bakfoten.
Synekdoke: Synekdoken påminner om metonymin, men här gäller det att en del får stå för helheten. Ex: Välkommen under mitt tak! (Här står ju delen taket för hela bostaden.)
Ordvändningar och ordlekar
Ett annat effektivt hjälpmedel är olika typer av vändningar och ordlekar. Dessa är ofta fyndiga, underhållande eller kanske till och med roliga. Och vem vill inte ha roligt?
Ironi: Ironi är det att säga en sak, men mena motsatsen. (Finns det risk för missförstånd? Avstå gärna från ironin!) Ex: Sverige förlorade med 17-2 mot Finland i årets första landskamp. Detta trots att Finland hade sitt damlag. Bra jobbat, Sverige!
Eufemism: En förskönande omskrivning sitter aldrig fel. Uttrycket ”naturdoft” är nog att likna vid en eufemism för skitstank. Med lite tur kan man som talare få en mindre lyckad företeelse att framstå som en succé. Det finns de som menar att korståg var en eufemism för ett försök att dölja besinningslösa folkmord.
Hyperbol: Då vi överdriver är det hyperboler vi använder, i alla fall om det är medvetna överdrifter. Ex: När jag öppnar årets första julmust lovprisar jag Gud för denna hans mest fulländade skapelse!
Litotes: Motsatsen till hyperbolen är litotesen. En annan term är ”understatement”, men vem behöver slika anglicismer? Ex: Då jag högg mig i låret med yxan sved det till en smula. Förresten. Stämmer det att norrlänningar är glada för litoteser? Dä bar´å åk…
Antites: Antites betyder enkelt uttryckt motsats. Man sätter således två begrepp mot varandra. I argumenterande texter är antitesen av godo. Detta beror antagligen på att vi människor gillar att tänka i termer av ont och gott, svart och vitt, liv och död o s v. Ex: Våra argument är skarpa som lejonets tänder. Era är slöa som sengångarens matsmältning. Ett annat exempel: Min och min medtävlares argument skiljer sig inte åt så hemskt mycket. Mina är bättre på många sätt, och hans är sämre på lika många.
Oxymoron: Är du fulsnygg? Ja, då är du en oxymoron. Ordet härstammar från grekiskan och betyder – rakt översatt – klokdum. Man sätter samman två ord som inte alls passar ihop. Vips – så har man uppenbarat en tidigare okänd sanning.
Paralepsis: Jag tänker inte nämna något om denna figur, paralepsis, förutom att den innebär att säga att man inte skall nämna något för att därefter i samma andetag göra det! Kul figur, eller hur?
Kiasm: Ordet kiasm tar sitt ursprung i grekiskans ord för bokstaven x. Man använder sig i en sats av två begrepp som man därpå spegelvänder. Ett bra exempel är John F Kennedys ”ask not what your country can do for you – ask what you can do for your country.”
Upprepningar
I alla typer av sammanhang där man har glädje av kunskaper i språket, inte minst i argumentation, är upprepningen ett ytterst finurligt instrument. För en läsare är det svårt att värja sig mot ett budskap eller en fras som taktfast trummas in.
Anafor: Om man upprepar samma ord eller fras i början av flera satser är det en anafor. Martin Luther Kings berömda ”I have dream” är exempel härpå. Ett annat ex: Vi måste välja ett nytt, gott liv! Vi måste välja ett bättre alternativ! Vi måste välja en kurs i svenska!
Epifor: Där anaforen är upprepningar i början av satser är epiforen samma sak men i slutet av satser. Ex: Räntorna faller, men de styrande begär att jag skall vara glad. Arbetsmarknaden har inga arbeten till mig, men de styrande begär att jag skall vara glad. Och alla har sina fallskärmar. Jag bara faller, men de styrande begär att jag skall vara glad!
Synonymer: Som sagt var: Upprepningar är aldrig fel. Den mest klassiska typen av upprepning är kanske synonymen. I synonymin staplar man ord med (i princip) samma innebörd på varandra. Ex: Han har kilat runt hörnet, uppsökt de sälla jaktmarkerna, lagt skorna på hyllan, tagit ner skylten. Ja, han har verkligen dött.
Stegring: En form av upprepning är stegringen. För att visa på känslomässigt engagemang är det inte fel att öka intensiteten och kraften i ett påstående – mot klimax (som är det egentliga uttrycket för stegringen, för övrigt). Ex: Du, jag, vi, hela mänskligheten. De som levt före oss och de som kommer efter. Ja, för oss alla är det helt klart att Pampers är den rätta blöjan.
Allitteration: Det är kanske tveksamt om allitterationen (då ord efter varandra börjar på samma bokstäver) är en retorisk figur, men den fungerar genom sin upprepande karaktär som något för lyssnaren att hänga upp eventuella budskap och liknande på. Ex: Straffa stränga strutsar! Bränn Brynolfs breda brygga! Var väldigt varsam vid våra vattendrag!
Övrigt
Evidentia: Aha! En sann retorisk klassiker. Man kan översätta denna figur med ”åskådlighet”. Detta innebär att skribenten uppenbarar något för läsaren, t ex genom detaljerade beskrivningar av en händelse, en plats eller en person. Allt i syfte att få läsaren att känna sig som vore han ett ögonvittne. Här gäller det sålunda att kittla alla möjliga sinnen. Ex: Du känner stanken. Det är i det närmaste outhärdligt. På golvet ser du tonvis av tidningar, som gulnat med åren. Spindelväven hänger från väggar och tak, och den lägger sig som tunn bomull över ditt hår, när du trevar dig fram i det dunkla ljuset. Mattorna har inte sett dammpiskan på länge. Din näsa kliar. Det trippande ljudet av råttfot gnager i ditt öra. Och i hörnet ligger mormor. Då är det dags att ta kontakt med oss på Resebolaget Flyg Bort. För vem orkar ta hand om ett sånt elände?
Sentens: Olika ordstäv och talesätt är alltid användbara. De fastslår eviga sanningar, och de passar i de flesta sammanhang. Ex: Liten tuva stjälper ofta stort lass. Frågan är om inte de obetalda taxiräkningarna kommer att fälla kommunrådet.
Allusion: Att alludera på kända personers yttranden eller på för alla bekanta texter eller händelser är ett gott knep. Det visar på respekt för åhörarens skarpsinne och allmänbildning. Ex: Vi är många som samlats här idag. Tyvärr har jag vare sig fiskar eller bröd med mig, men själslig spis …Eller: Jag kom, jag såg, jag seglade. Havet har alltid lockat…
Jaha. Detta var ett litet urval av tips för den som vill smycka sina skrifter. En sak till: De fungerar bra även i tal, naturligtvis.
Lycka till!
