Snapphanarna var ena riktiga hårdingar. Inte rädda för någon, fruktade av många.
www.wikipedia.org ger följande vid handen:
Snapphanar var det skällsord den svenska krigsledningen på 1600-talet använde om stråtrövare, bönder och styrkor som stödde eller deltog på den danska sidan i de dansk-svenska krigen under perioden, framför allt under skånska kriget 1675-1679 i de tidigare dansk-norska landskapen och främst Skåneland, men även i till exempel Jämtland. Termen användes även av Kristian IV som den 20 augusti 1645 påbjöd undersåtarna i Danmark att ”fred slutits med drottningen av Sverige och att snapphanar, fribrytare, dragoner mfl skall avhålla sig från all fientlighet mot de svenske”.[källa behövs] De som den svenska krigsledningen under skånska kriget kallade för snapphanar, men som senare historieskrivning velat visa vara mer komplex, kan sägas ha utgjorts av tre olika kategorier. En kategori var de skåningar (och danskar) som tog värvning i något av de friskyttekompanier som organiserades på order av den danska kungamakten. Dessa kompanier var ridande förband på 100-200 friskyttar som opererade över stora områden och främst angrep den svenska arméns försörjningslinjer. Den andra kategorin var helt vanliga bondeuppbåd, där den lokala befolkningen tog till vapen mot annalkande svenska styrkor, denna kategori förekom endast i inledningsskedet av kriget. Den tredje kategorin var de egentliga snapphanarna, det vill säga stråtrövare som strök omkring i skogstrakterna. Deras plundringar riktade sig inte bara mot den svenska armén utan dessutom (och i en större utsträckning) mot civilbefolkningen, då enbart snapphaneverksamheten i södra Sverige. Även friskyttarna var tvungna att ordna sin försörjning genom bidrag från civilbefolkningen, vilket med tiden blev en stor börda för bönderna i gränsområdena och innebar att skillnaden mellan friskyttar och snapphanar blev otydligare allteftersom kriget fortskred.
Onekligen spännande, eller hur? Vad få vet är att det fanns en kvinnlig variant som var långt värre än snapphanarna. Det var deras fruar: Snopphonorna.
(Jag)
”Aftonbladet, tack!”
”Gräver man en grop för andra, kan man med fördel använda en grävmaskin” (ur Praktiska talesätt – Hur man legitimerar dumhet av Mårten Patetersson)
(Apa) är faktiskt inte så dum. Matinéfilmer med äventyr och trettiotalskänsla – så ska det vara.
(En apa till)
(Släkting till apan)
