(Gary Larson for president!)
“Jag skriver, alltså förblir jag”. Så skrev jag härförleden. “Jag skriver korrekt, alltså överlever jag”, är en annan stor sanning. För vissa i alla fall (se ovan hur det kan se ut från ovan).
Jga har lagt märke till att jag slarvar en del med krorketurläsandet i denna blogg. Särskilt ordet “jga” har en tendens att bli fel. Får en svenskärare göra fel? Naturligtvis ser det inte så bra ut, och naturligtvis hade det kunnat undvikas om jga löäste igenom texten noggrannare. Oftast finns det emellertid ett mer eller mindre uttalat syfte med mina texter, ett innehåll som pockar på och som vill släppas fram oavsett ram eller form. Och ibland vill de förbannade tangenterna inte tryckas ner i den ordning jag beordrar mina förbaskade pekfingrar.
Denna text är inte särskilt fyndig. Inte ens de inlagda småfelen ovan är särskilt tilltalande eller kul. Ändå handlar den om något viktigt: Att skriva är av godo. Att skriva korrekt är ännu bättre. Men att skriva roligt, tänkvärt, spirituellt, angeläget, klokt och nyktert, det är det allra bästa. (Nu menar jga absolut inte att jga själv skriver sådana texter, hosthost.) Skulle sedan något fel smyga sig in är det inte hela världen. Bara 15%.
Tycker jga i alla fall.
Intressant att du vågar prata om korrekthet i språket när du, i ett inlägg nedan, har skrivit “tål att tänka på”(!)
Ja, det visar väl på hur lite hopp det är för världen.
I can call you “Betty” and Betty when you call me – you can call me Al. Bra låt! Vidare är det bra att du kommenterar mitt inlägg. Fast vad är det du de facto påpekar? “Det tål att tänka på” är – mig veterligen – det korrekta uttrycket, skriftligt sett. I ett muntligt språk låter uttrycket ofta som “tål OCH tänka på”, men detta är givetvis i talspråk. Före infinitivet “tänka” måste infinitivmärket “att” finnas med, inte konjunktionen “och”. Är det avsaknaden av “det” du klankar ned på, så vill jag framhålla att det är en relativt ledig stil som valts i min blogg. Givet detta resonemang förstås att jag skippar det formella subjektet “det” och nöjer mig med “…tål att tänka på”.
Tål att tänka på.
Eller var det något annat du avsåg? Lingvistiska diskussioner är alltid av godo, men de har en förmåga att utmynna i mer eller mindre väl underbyggt tyckande. Jag framemotser ditt svar, och jag vill verkligen tacka dig för att du läser kritiskt. Allt för få gör det, och allt möjligt kan därmed bli skrivet.
Ha det gott, Betty!
MVH Mårten P