Nedanstående dikt är hämtad ur Dikter till djur av Mårten Poetersson.
”Ode till en dum, dryg dromedar”
O, Ditt dj-vla Pucklo!
(Modemedveten dromedar)
Nedanstående dikt är hämtad ur Dikter till djur av Mårten Poetersson.
”Ode till en dum, dryg dromedar”
O, Ditt dj-vla Pucklo!
(Modemedveten dromedar)
Ska du stryka en skjorta? Har du nedsatt syn? Använd glasögon.*
(Jag)
* Det går även bra med linser.
På Sinai mottog Moses ett elfte bud, vilket gick förlorat när han råkade snava på en ondskefull sten:
”Du skall icke lyssna på skitmusik”.
Tiden, vinden och oturen suddade ut budet. Och varde Sommaren är kort.
Om ändå Moses hade haft ett bättre balanssinne.
(Finns Gud?)
Tänk om ”Here comes the sun” varit på svenska: ”Sol, sol, sol – här kommer deeeen”. Inte så välljudande. Eller Michelle: ”Michelle, du är snäll. Väl?”. Eller nåt. Bara en förbifartstanke.
Soltioitoppen
Solen skiner så soligt. Visst är det roligt? Våren och sommaren får mig på nynnhumör och här är de bästa solskenssångerna, dem som jag gör mig till sångrör för till allas glädje och/eller förtret.
Plats 10: ”Here comes the sun”. George Harrison. Sol, sol, sol – du är så cool!
Plats 9: ”Sunny side of the street”. I Sinatras tappning, alltså. Gå på den soliga sidan av gatan. Bra tips!
Plats 8: ”Oh, what a beautiful morning”, Ur musikalen Oklahoma. Pinsamt bra. Mammas fel. LP:n gick varm under min barndom. Jag trodde att hårda cowboys sjöng så.
Plats 7: ”What a wonderful world”. Louis Armstrong. Jag tänkte ställa upp som honom i Sikta mot stjärnorna. Mest för att djävlas med sminköserna. Jag som en rund, gammal afroamerikan. Hahahahaha!
Plats 6: ”Beautiful day”. Daggen gnistrar, blommorna är yrvakna…solen spränger fram - ljusexplosioner! U2.
Plats 5: ”It´s a lovely day”. Fred Astaire som crooner. Egentligen handlar denna sång om hur det regnar och stormar, men hur det alltid är vackert väder när man är hos sin älskade. Fint och patetiskt. Och denna sång får vara med av solidaritet; det finns ju de som har trist väder samtidigt som vi har fint.
Plats 4: ”Summertime blues”. En sommardeppig sak. Eddie Cochran utan stålar, utan bil, utanför. Underbar textrad: ”I went to my congressman and he said (quote): ‘I´d like to help you son, but you´re too young to vote”. Cyniskt och härligt! Användbart mot mindre tonårsbarn! Jippi!
Plats 3: ”Street fighting Man”. De rullande stenarna sjunger om hur sommaren är här och det är dags att gå ut och slåss. För dem som är trötta på gullegull och hellre sitter i fängelset. Solidaritet även med dumhuvuden!
Plats 2: ”Air”. Bach. Man riktigt hör den levande världen. Uttjatad med all rätt: denna melodi måste spelas om och om igen. Förresten, på tal om klassikerna, var jag och min kompis Ludde och handlade lantbruksredskap häromdagen. Jag hittade potatisfångaren och Ludvig fann bethåven. (Fyndigt, va?)
Plats 1: ”Penny Lane”. Bäst. Oavsett årstid.
Penny Lane is in my ears and in my eyes
Jag trodde att Penny Lane var ett kvinnonamn första gången jag hörde detta veritabla mästerverk, The Beatles på sin absoluta konstnärstopp. Även om sången inte handlar om en kvinna – det är ju ett område i Liverpool – så kommer sången alltid att vara en kärlekssång för mig. För den är en ren, kärleksfull hyllning till allt möjligt, kanske först och främst till musiken och dess möjligheter att förmedla stämningar och känslor.
Vid en första anblick, genomlyssning, en gnolvänlig trudelutt, men ändå så oändligt mycket mer. Här fylkas ljudeffekter, basgångsförändringar, hamrande pianon, intrikata körpartier, piccolatrumpet, klassiska tongångar och öronöppnande flöjtspel. Texten är uppbyggd på en massa skilda männiksor på gång och språng, endast sammanflätade av rummet. Massor av här och nu-incidenter, som ändå är lätt drömska. Under en tuff LSD-period skrevs den, och sedd i detta perspektiv blir sången en psykedelisk utflykt i ett givet, fysiskt scenario. Vad händer? Egentligen?
Låten är exakt tre minuter lång, den är cirkelkomponerad (orden ”Penny Lane” såväl inleder som avslutar) och den har en snygg tonartshöjning alldeles på sluttampen. Men hade den vunnit melodifestivalen?
Här är videon. Det besynnerliga är att John Lennon är centralgestalten i den; låten skrevs helt och hållet av Paul McCarttney.
There beneath the blue suburban skies…Penny Lane
http://www.youtube.com/watch?v=YHBKAyn17vw

…OM EN KVINNA FRÅN VALLETTA,
MALTAS STOLTA HUVUDSTAD
En rosig dansös från Valletta
så med sina ben kunde sprätta
att männen tjöt: ”Ros a la Malta,
kasta av dig palta efter palta,
och dansa sen nakenbaletta!”
(ris a la Malta)
(Malta, ön)
(Malte – ett fårnamn)
STOPP!
Vänavordninginvändning:
Malte är ett FÖRnamn. Inget annat.
SÅ skrev Strindberg. Ju. Valborgsmässoafton 1876.
Sen kom brandkåren.
(Strindberg – en djäfvul till eldare)