12.00 Middagspaus i Malmö. Härligt!
Snabba snabburgare på en restaurang som inleds med McD (står det för Mad Cow Disease, förresten?). De är lika goda som vanligt. Men snabba är de definitivt, och sådant är bra när sommaren är här och tiden är rätt för dansande på gatan.
Dansen leder mig till en hyggligt oupptagen bänk på Gustaf Adolfs torg. En 85-årig tant från Frälsningsarmén och en 75-årig farbror i keps, kortärmad skjorta, shorts med pressveck samt vita tubsockor prydligt nedtryckta i bruna sandaler delar min bänkrymd. Tanten, även känd som 85-åringen, är klädd i uniform.
Hon är pratglad och diskuterar meteorologi. Han lyssnar på en Sony-mp3. (Min farfar dog för några år sedan – han visste inte ens vad mp3 var; han ägde inte ens en walkman. Håhåjaja – the times they are a changin´, som en annan gammal farbror uttrycker det.)
Solen bombarderar staden. En stilla men ändå levande stadslunk ger ett behagligt sommarsorl i öronen. Fåglar körsjunger, torghandelns mer eller mindre fräscha fruktdofter fyller luften. Livet är bra.
Nalkas nu från vänster på torget gör ett gäng som verkar ha med sig någon form av musikmanicker. Strax försvinner sommarsorl, fågelkörsång, tantprat. Med förinspelat bakgrundsljud tar panflöjtsorkestern över allt utrymme.
12.45 Middagen är över. Härligt!
Jag hatar panflöjt, speciellt med förinspelad bakgrundsmusik.
(Kung för en dag. Eller rättare sagt: Kung för en dag till. Denna bild måste självklart vara med när jag har suttit på hans torg. Eller om det nu var en förfaders. Bäst att kolla på BERNADOTCOM.)


panflöjt är sannerligen vedervärdigt, instämmer till fullo. i uppsala var den där hemska titanic-låten övermåttan populär. huvva.
A big hello!
Write me a short email with your new contacts and whereabouts – would like to keep in touch!!