Varför?

”Varför”, frågade min stora läskrets mig alldeles nyss, ”har du inte skrivit i din blogg på sistone?”

Jag svarade personen med det föga talande ordet ”tidsbrist”. Klen ursäkt, jag vet.

Jag önskar att mitt skrivande vore en handväska, alltså en damhandväska. Allt finns däri. Bara öppna – och voilá!

Häromdagen behövde jag en penna, och jag stod och väntade på bussen. En önskan om att få låna en penna framfördes till en annan bussåkare in spe. Hon hade penna. Pennor. Alla möjliga och omöjliga sorter. Till och med tippex, om hon skulle behöva dra ett streck över saker och ting.

”Ni kvinnor verkar ha allt i era väskor”, sa jag. ”Jäpp”, tillstod hon. ”Men en soffgrupp har du i alla fall inte i den”, skämtade jag småkäckt.

Det hade hon. Men den innehöll bara en fåtölj.

Håhåjaja. Jag är igång igen. På ont och gott.