Nordmän

Vad är det för fel på svenska artister och låtskrivare? Eller rättare skrivet: Vad är det för rätt med flertalet av dem? Inte nog med den sorgliga musiken; det verkar därutöver finnas en fäbless för intetsägande interjektioner. Bottnar detta i lathet, oförmåga eller ren och skär kollektiv ordkollaps?

Intetsägande interjektioner. Vad menar jag med det? Jag skulle med lätthet kunna välja något av E-type, Ledin, Markoolio, Uggla, BWO, men jag nöjer mig med t¨vå exempel: Nordman och Gyllene tider.

I Nordmans allt annat än poetiskt högtstående ”I lågornas sken” infinner sig denna rad: OAO…I lågornas sken. OK. ”OAO”, eller hur det nu skrivs ut, är ju bra om någon bränner sig. Men vad är det för fel på den här varianten: AJAJ…I lågornas sken?

Fast det kanske mest är tänkt som ett gutturalt rop, ett skri från stenåldersmän, ett vrål för att dölja att man inte kom på något bättre.

Jag går och fiskar…ÅÅÅÅÅ…och tar en tyst minut. ÅÅÅÅÅ? Fiskas det i en å? Varför inte: Jag går och fiskar…HEJ o HÅ…? En annan snygg variant: Jag går och fiskar…LUNKA PÅ…? Det hade varit så lätt. Men nog katten ska det vrålas.

Tyvärr finns det inget botemedel. Ingen lyriker som kan ringa runt och ge tips. Vrålen kommer att leva vidare, oavsett VAD. STENA diverse musikförlag lär inte hjälpa i alla fall. Jag ger upp.

OAO. ÅÅÅÅ. BLÄ.

 

(Kan inte så många ord, han

den däringa Nordman)

Solsken och sång – pling, plong

 (85-årig tant?)

12.00 Middagspaus i Malmö. Härligt!

Snabba snabburgare på en restaurang som inleds med McD (står det för Mad Cow Disease, förresten?). De är lika goda som vanligt. Men snabba är de definitivt, och sådant är bra när sommaren är här och tiden är rätt för dansande på gatan.

Dansen leder mig till en hyggligt oupptagen bänk på Gustaf Adolfs torg. En 85-årig tant från Frälsningsarmén och en 75-årig farbror i keps, kortärmad skjorta, shorts med pressveck samt vita tubsockor prydligt nedtryckta i bruna sandaler delar min bänkrymd. Tanten, även känd som 85-åringen, är klädd i uniform.

Hon är pratglad och diskuterar meteorologi. Han lyssnar på en Sony-mp3. (Min farfar dog för några år sedan – han visste inte ens vad mp3 var; han ägde inte ens en walkman. Håhåjaja – the times they are a changin´, som en annan gammal farbror uttrycker det.)

 (75-årig farbror?)

Solen bombarderar staden. En stilla men ändå levande stadslunk ger ett behagligt sommarsorl i öronen. Fåglar körsjunger, torghandelns mer eller mindre fräscha fruktdofter fyller luften. Livet är bra.

Nalkas nu från vänster på torget gör ett gäng som verkar ha med sig någon form av musikmanicker. Strax försvinner sommarsorl, fågelkörsång, tantprat. Med förinspelat bakgrundsljud tar panflöjtsorkestern över allt utrymme.

12.45 Middagen är över. Härligt!

Jag hatar panflöjt, speciellt med förinspelad bakgrundsmusik.

 (Kung för en dag. Eller rättare sagt: Kung för en dag till. Denna bild måste självklart vara med när jag har suttit på hans torg. Eller om det nu var en förfaders. Bäst att kolla på BERNADOTCOM.)

Ur svenska hjärtans djup en gång…

…en konungablogg! Det hade väl varit något! Vore jag kung, eller rättare sagt om jag var kung Carl XVI Gustaf, så skulle jag med glädje ha delat med mig av mina rojalistiska insikter. För Sverige i IT-tiden, liksom. Bloggplikten framför allt. För fäderneslandet, för fan (hoppsan!).

Men, men. Nu är jag inte kung, och kungen är inte jag, och han har säkert annat för sig. Tyvärr. Resten av detta inlägg är riktat till en enda mottagare, varför det går bra för alla andra att sluta läsa nu. Eller vänta…Hur kan man veta att man inte är den rätta mottagaren, om man inte fortsätter läsa? Läs på.

Ers Majestät (nu vet du vem jag skriver till): Om Du nu råkar läsa det här, Kungen, så har jag i alla fall en bra titel för Er Konungasajt: BERNADOTCOM. Eller varför inte ”TIDIGT1800-TAL.SE”? För det var ju då (här kommer en poäng till!) Bernadotte kom. Till Sverige.

(Inte jag)

För fulla muggar

I torsdags lunchades det i Malmö. Jag och ett glatt gäng diskuterade semantik under den korta men minnesvärda middagsrasten, och vi kom egentligen inte fram till så mycket. Emellertid kom vi fram till ett par värdefulla slutsatser.

1. Klassikern ”Idag var Rudolf nykter” är finurlig. Givetvis insinueras att Rudolf inte brukar vara nykter, även om fallet i utsagan kan vara så att han de facto ALLTID är det.

2. ”Idag var Rudolf nykter igen”. Här kan det ju ha varit frågan om rena råsupandet från Rudolfs sida. Å andra sidan kan han vara lika nykter som alltid. En sann renlevnadsman.

3. På tal om renlevnad: ”Rudolf med röda mulen” kan tolkas på varjehanda vis: a) Rudolf är en ren, b) Rudolf har röd näsa c) Rudolf är sällan nykter. Stämmer c), så stämmer i alla fall inte a): Den som dricker är ju inte ren. Alternativ b) passar däremot fint med c). Nog om d.

God Jul!

 Rudolf och hans fyrbenta fyllekompisar

På länge

”På länge”. Jag har inte skrivit på länge, men nu har jag skrivit ”på länge” inte mindre än tre gånger – rubriken ovan inberäknad.

Länge och länge, förresten. Big bang, dinosaurierna, fettisdagen – det är länge. En månad hit eller dit, vem bryr sig?

Dessutom har jag en ursäkt: Jag har bytt jobb. Enligt min försvarslista är en månad en skälig tid att icke-blogga. Här följer förresten listan i sin helhet.

Varför jag inte har bloggat – en försvarslista

1. Bytt strumpor – en timmes uppehåll

2. Bytt kalsonger – två timmars uppehåll

3. Bytt hemort – en veckas uppehåll

4. Bytt arbete – en månads uppehåll

5. Bytt ytterplagg – regnuppehåll

6. Bytt nationalitet – ett halvårs uppehåll (nytt språk, ju)

7. Bytt kön – ett par års uppehåll (det gäller att hitta det genusrätta uttrycket)

8. Bytta – en form av skål

9. Bytt identitet – evigt uppehåll; själva själen är drivkraften i en blogg.

10. Dödsfall – ganska långt uppehåll (hinduer som reinkarnerats är ej inkluderade här), åtminstone till efter den yttersta dagen.

Nu ska jag förhoppningsvis inte byta jobb mer på ett långt tag. Troligtvis ska jag byta strumpor, men jag vet inte riktigt med vem.

Fånga karpen – och njut av sommaren!

Får det lov att vara en korkad kamel?

Nedanstående dikt är hämtad ur Dikter till djur av Mårten Poetersson.

”Ode till en dum, dryg dromedar”

O, Ditt dj-vla Pucklo!

 (Modemedveten dromedar)

”Att lära genom att leva” eller ”Tips för skjortanvändare”

Ska du stryka en skjorta? Har du nedsatt syn? Använd glasögon.*

(Jag)

* Det går även bra med linser.

 

Lågtryck

På Sinai mottog Moses ett elfte bud, vilket gick förlorat när han råkade snava på en ondskefull sten:

”Du skall icke lyssna på skitmusik”.

Tiden, vinden och oturen suddade ut budet. Och varde  Sommaren är kort.

Om ändå Moses hade haft ett bättre balanssinne.

 (Finns Gud?)

Sun, sun, sun…Here it comes

Tänk om ”Here comes the sun” varit på svenska: ”Sol, sol, sol – här kommer deeeen”. Inte så välljudande. Eller Michelle: ”Michelle, du är snäll. Väl?”. Eller nåt. Bara en förbifartstanke.

Soltioitoppen

Solen skiner så soligt. Visst är det roligt? Våren och sommaren får mig på nynnhumör och här är de bästa solskenssångerna, dem som jag gör mig till sångrör för till allas glädje och/eller förtret.

Plats 10: ”Here comes the sun”. George Harrison. Sol, sol, sol – du är så cool!

Plats 9: ”Sunny side of the street”. I Sinatras tappning, alltså. Gå på den soliga sidan av gatan. Bra tips!

Plats 8: ”Oh, what a beautiful morning”, Ur musikalen Oklahoma. Pinsamt bra. Mammas fel. LP:n gick varm under min barndom. Jag trodde att hårda cowboys sjöng så.

Plats 7: ”What a wonderful world”. Louis Armstrong. Jag tänkte ställa upp som honom i Sikta mot stjärnorna. Mest för att djävlas med sminköserna. Jag som en rund, gammal afroamerikan. Hahahahaha!

Plats 6: ”Beautiful day”. Daggen gnistrar, blommorna är yrvakna…solen spränger fram - ljusexplosioner! U2.

Plats 5: ”It´s a lovely day”. Fred Astaire som crooner. Egentligen handlar denna sång om hur det regnar och stormar, men hur det alltid är vackert väder när man är hos sin älskade. Fint och patetiskt. Och denna sång får vara med av solidaritet; det finns ju de som har trist väder samtidigt som vi har fint.

Plats 4: ”Summertime blues”. En sommardeppig sak. Eddie Cochran utan stålar, utan bil, utanför. Underbar textrad: ”I went to my congressman and he said (quote): ‘I´d like to help you son, but you´re too young to vote”. Cyniskt och härligt! Användbart mot mindre tonårsbarn! Jippi!

Plats 3: ”Street fighting Man”. De rullande stenarna sjunger om hur sommaren är här och det är dags att gå ut och slåss. För dem som är trötta på gullegull och hellre sitter i fängelset. Solidaritet även med dumhuvuden!

Plats 2: ”Air”. Bach. Man riktigt hör den levande världen. Uttjatad med all rätt: denna melodi måste spelas om och om igen. Förresten, på tal om klassikerna, var jag och min kompis Ludde och handlade lantbruksredskap häromdagen. Jag hittade potatisfångaren och Ludvig fann bethåven. (Fyndigt, va?)

Plats 1: ”Penny Lane”. Bäst. Oavsett årstid.

 

Den bästa

Penny Lane is in my ears and in my eyes

Jag trodde att Penny Lane var ett kvinnonamn första gången jag hörde detta veritabla mästerverk, The Beatles på sin absoluta konstnärstopp. Även om sången inte handlar om en kvinna – det är ju ett område i Liverpool – så kommer sången alltid att vara en kärlekssång för mig. För den är en ren, kärleksfull hyllning till allt möjligt, kanske först och främst till musiken och dess möjligheter att förmedla stämningar och känslor.

Vid en första anblick, genomlyssning, en gnolvänlig trudelutt, men ändå så oändligt mycket mer. Här fylkas ljudeffekter, basgångsförändringar, hamrande pianon, intrikata körpartier, piccolatrumpet, klassiska tongångar och öronöppnande flöjtspel. Texten är uppbyggd på en massa skilda männiksor på gång och språng, endast sammanflätade av rummet. Massor av här och nu-incidenter, som ändå är lätt drömska. Under en tuff LSD-period skrevs den, och sedd i detta perspektiv blir sången en psykedelisk utflykt i ett givet, fysiskt scenario. Vad händer? Egentligen?

Låten är exakt tre minuter lång, den är cirkelkomponerad (orden ”Penny Lane” såväl inleder som avslutar) och den har en snygg tonartshöjning alldeles på sluttampen. Men hade den vunnit melodifestivalen?

Här är videon. Det besynnerliga är att John Lennon är centralgestalten i den; låten skrevs helt och hållet av Paul McCarttney.

There beneath the blue suburban skies…Penny Lane

http://www.youtube.com/watch?v=YHBKAyn17vw